Har idag cyklat runt på byn med min farmors bättre begagnade Skeppshultcykel från 70-talet, iklädd min nya blommiga och extremt vida kjol som jag köpte i New York på Forever21 och en svart, inte fullt så snitsig jobbtröja och lyssnat på "Ba ba ba", "Oh boy" och "I'm Sorry, He's Mine" på högsta volym. Det är något visst med att cykla på en stilig cykel och ha en fladdrande kjol och glad musik i öronen. Vädret till trots har dagen varit en av de bästa i år skulle jag tro. Jobbet gick jättebra, allt var så skönt och fungerade, till och med stängningen gick smidigt, och det hör inte till vanligheterna! Fick i och för sig ett telefonsamtal som jag helst inte hade velat ha, men det är inte så mycket att göra något åt.
Vaknade efter en jobbig natt, har drömt väldigt mycket, många trevliga drömmar. Men så har jag vaknat till och från hela morgonen och velat kliva upp, men varje gång har klockan varit för lite, och jag kliver inte upp förrän klockan ringer på riktigt! Var så rastlös att jag inte ens kunde snooza. Peppade iväg till jobbet, hem på lunch strax efter två, men var inte hemma förrän halv tre, var då så trött och höll på att somna men tog en Berocca, och den gjorde susen! Alla har varit så trevliga idag, jag har haft ett ständigt leende på läpparna (det kommer i och för sig med jobbet, men idag har det varit riktigt ärligt hela tiden!) och det är så skönt att känna sig såhär lätt i sinnet. Kom hem, pappa hade gjort middag, förrätt och varmrätt, riktigt gott. Hade fått mail från potentiellt resesällskap, och när jag trodde att dagen inte kunde bli bättre, ja, då blev jag överbevisad. Alltså situationen måste vara för bra för att vara sann... Ska inte ta ut något i förskott, men det känns riktigt bra! Kollade dessutom upp när inträdesprovet till min skola är, trodde att det var ett nu till hösten, men det är inte förrän i januari! Passar perfekt med min tidsram. Nu är det bara de stora problemet kvar, nämligen The Big Event, som jag lagt mitt schema runt: Storsjöyran. Alltså tanken var att jag skulle åka med min bästa vän, men under rådande omständigheter kommer inte det att ske. Vilket jag borde ha förstått, men drömmande och alltid förväntansfull kunde jag inte se det. Nå, om någon norr om Polcirkeln vill ha skjuts och tältsällskap, hör av er till mig så dealar vi fram något.
När jag inte lyssnar på Miss Li brukar jag titta och lyssna till:
Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar