Har inte haft tid och ork att skriva på ett par dagar nu. Haft ultramycket att göra på jobbet, börjar känna mig utbränd såhär vid 22årsålder. Jobbet i sig är roligt, och människorna är för det mesta väldigt trevliga, men så finns det några riktiga rötägg som jag har haft äran att ha att göra med. Besökte rockkvällen på KultUrkraft i torsdags. Var chaffis och körde närmare 20 mil den kvällen... Hade kul, trots att jag blir så jäkla blyg och så var jag den enda nyktra där. Kände för första gången någonsin ett enormt röksug (har aldrig rökt och planerar inte att börja), mest för att få ha något att göra! Det kändes udda. Såhär roligt var det:
En simtur i Kyrktjärn. Det var coolt. Alex, någon, Magnus och Chrille. Alex och Magnus i en romantisk pose. Tidigt på morgonen på järnvägen. Det var riktigt härligt. Magnus och Alex igen, hand i hand.
Har varit lite rastlös ett par dagar nu, går ut och promenixar och har mig. Vet inte riktigt vad det beror på, kanske något liknande som förra sommaren? Då ställdes ju verkligen hela livet upp&ner. Fast i år är det i miniformat. Förra sommaren blev jag tvärförälskad i en jorden-runt-cyklist, stod inte ut med att ljuga/undanhålla det för min dåvarande pojkvän så jag talade om det för honom, tog en paus över sommaren och insåg att jag inte ville/kunde vara tillsammans med honom så vi gjorde slut i slutet av sommaren. Alla mina reseplaner med honom kullkastades och livet var ganska kaotiskt. Vi kompromissade och reste till Australien tillsammans i oktober, var borta till februari då vi kom hem igen efter diverse tragiska omständigheter på hemmaplan. Hade under denna tid hela tiden trott att båda var på det klara med vad vår relation var och sådär. Jag fick jobb, planerade med S inför sommaren, med festivaler och grejer vi skulle besöka och grejer att hitta på. Precis som tidigare somrar, men som vänner istället. Det han berättade sen, efter att jag var i New York, kom som en överraskning. I år är det nämligen på ett sätt ombytta roller, han har berättat för mig att han fortfarande har känslor kvar och inte kan umgås med mig som vän, alla mina planer blev på nytt kullkastade och på kuppen har jag förlorat min bästa vän. Jag försöker göra det bästa av situationen men vissa dagar gör det bara lite för ont. Då är det tur att vännerna på bilderna här ovanför finns. Ni gör dagarna lite lättare och roligare.
Idag är det summer of -07nostalgi som gäller:
Nej minsann, tänk om jag skulle åka och handla, eller kanske gå och fika lite med min kära mor.
Efter att jag igår fick ösa ur mig lite glädje ska jag idag ösa ur mig lite mindre glädje. Eller, dagen har inte varit dålig, det har den inte, men jag har varit lite ur form. Det har spöregnat och varit soligt omvartannat, för att sedan åska och blixtra under eftermiddagen. Sov väldigt dåligt dessutom, mygg och annat oväsen gjorde att jag vaknade en gång i timmen ungefär, varje gång i samma panik om att jag försovit mig... Sen försov jag mig på riktigt. Har varit några riktiga höjdare idag; familjen med två barn, som när de stod i pling-plongen kändes som åtminstone tio stycken, som jag inte riktigt kunde med. Barnen åt snor och for sedan och pillade på gosedjuren vi har i en korg på disken. Föräldrarna brydde sig icket. Sen kom irländaren tillbaka från sin vandring, han var trevlig och talade väldigt vackert. Så var gamla kollegan tillbaka, hon kan aldrig hålla sig helt borta och det är alltid kul när hon tittar in!
Sen har jag hört både det ena och det andra idag, vissa saker bättre än de andra, men jag blev lite ledsen och kände mig rätt dum där en sväng. Nu är det bättre, efter en helkväll av SingStar i goda vänners lag, hann till och med spela Pictionary och lite Boggle, börjar bli bättre på det nu, faktiskt riktigt roligt! Spela om ni också är Alfapet- och korsordsfantaster. SingStar är riktigt roligt, har sjungit 90s och party ikväll, slutsatser är att Nick Cave är svår att sjunga, och "Girls just wanna have fun" går otroligt mycket snabbare när man ska hinna med all text också. Nu måste jag sova, annars kommer morgondagen att bli extremt trött.
Idag spelades Smashing Pumpkins på radio (min bror har döpt dom till Smaskiga Pumpor, vilket vid rätt tillfälle är helt rätt namn på dom!), är inte det minsta förtjust i hans röst, men "Tonight, Tonight" ger mig gåshud. Här är den,
Har idag cyklat runt på byn med min farmors bättre begagnade Skeppshultcykel från 70-talet, iklädd min nya blommiga och extremt vida kjol som jag köpte i New York på Forever21 och en svart, inte fullt så snitsig jobbtröja och lyssnat på "Ba ba ba", "Oh boy" och "I'm Sorry, He's Mine" på högsta volym. Det är något visst med att cykla på en stilig cykel och ha en fladdrande kjol och glad musik i öronen. Vädret till trots har dagen varit en av de bästa i år skulle jag tro. Jobbet gick jättebra, allt var så skönt och fungerade, till och med stängningen gick smidigt, och det hör inte till vanligheterna! Fick i och för sig ett telefonsamtal som jag helst inte hade velat ha, men det är inte så mycket att göra något åt.
Vaknade efter en jobbig natt, har drömt väldigt mycket, många trevliga drömmar. Men så har jag vaknat till och från hela morgonen och velat kliva upp, men varje gång har klockan varit för lite, och jag kliver inte upp förrän klockan ringer på riktigt! Var så rastlös att jag inte ens kunde snooza. Peppade iväg till jobbet, hem på lunch strax efter två, men var inte hemma förrän halv tre, var då så trött och höll på att somna men tog en Berocca, och den gjorde susen! Alla har varit så trevliga idag, jag har haft ett ständigt leende på läpparna (det kommer i och för sig med jobbet, men idag har det varit riktigt ärligt hela tiden!) och det är så skönt att känna sig såhär lätt i sinnet. Kom hem, pappa hade gjort middag, förrätt och varmrätt, riktigt gott. Hade fått mail från potentiellt resesällskap, och när jag trodde att dagen inte kunde bli bättre, ja, då blev jag överbevisad. Alltså situationen måste vara för bra för att vara sann... Ska inte ta ut något i förskott, men det känns riktigt bra! Kollade dessutom upp när inträdesprovet till min skola är, trodde att det var ett nu till hösten, men det är inte förrän i januari! Passar perfekt med min tidsram. Nu är det bara de stora problemet kvar, nämligen The Big Event, som jag lagt mitt schema runt: Storsjöyran. Alltså tanken var att jag skulle åka med min bästa vän, men under rådande omständigheter kommer inte det att ske. Vilket jag borde ha förstått, men drömmande och alltid förväntansfull kunde jag inte se det. Nå, om någon norr om Polcirkeln vill ha skjuts och tältsällskap, hör av er till mig så dealar vi fram något.
När jag inte lyssnar på Miss Li brukar jag titta och lyssna till:
