Hemmets hjärta

En stor del av min uppväxt har jag tillbringat i olika sorters kök. Min pappa jobbade som kökschef på ett av hotellen i samhället där jag växte upp. Hotellet låg nära vårt hus och jag brukade ofta smita dit när pappa jobbade, bli bjuden på jordnötter och observera hur ett restaurangkök fungerade. Min farmor jobbade som kocka på en folkhögskola, men mest av allt har jag hängt hemma i hennes kök och lärt mig baka och koka palt. Min mormor jobbade som mattant på högstadieskolan i samhället, jag hann inte börja högstadiet innan hon gick i pension, men jag var ofta där under eftermiddagar när skolan slutat och fick hjälpa till bakom kulisserna. Även hos mormor spenderade jag mycket tid i köket. Hon lärde mig att filéa fisk innan jag nådde upp till köksbänken och till mellanmål serverades ofta rykande heta mjukkakor med smör och sirap som jag doppade i varm choklad.

Köket har alltid varit en samlingspunkt i vår släkt och mat har alltid varit viktigt. Det är inte långt ifrån att jag minns min uppväxt som en enda lång middagsbjudning, allt från lyxiga nyårsbjudningar till knytkalas med familjens vänner, till illaluktande surströmmingsfester och helt ordinära vardagsmiddagar. Jag har alltid hängt i kök, det är där en stor del av det sociala umgänget sker. Troligen är det anledningen till varför jag nu tycker att köket är det viktigaste rummet i ett hem.

Mitt kök

Ett av mina mer lättsamma favoritnöjen här i livet är att köpa köksattiraljer, alternativt sitta och sukta över Serveras restaurangutbud eller min favoritservis, serien Natur från Gustavsberg. Det kommer mer om vad jag gillar i köksväg. Det är, som ni förstår, trots allt där mitt inredningshjärta ligger, mycket tack vare min kära släkt.