Det kallas disciplin!

Det som nu har hänt. Igår bloggade jag inte. Jag skyller på mitt pluggande och övertidsjobb, men i själva verket var det väl så att bloggen låg nere nästan hela dagen. Nå, i söndags gjorde jag inte så mycket mer, familjen var bjuden på middag hos ett par vänner, så vi var dit och åt en jätte(god)gryta och jag njöt lite av att för andra kvällen i rad bli bortskämd med middagsbjudning. Efter middagen gick jag till Opera för att hälsa på en kompis, en fransk tjej som har varit i Jokkmokk för studier nu i flera veckor, men hon åkte igår, måndag. Det var roligt att hinna träffa henne igen innan hon åkte vidare mot Norge. Man träffar så mycket roliga människor genom mitt jobb, och vissa klickar man så bra med! Igår hann jag inte göra mycket, dagen började med att jag försov mig, en av våra många katter höll mig uppe hela natten genom att krafsa på dörren och försöka ta sig in, men det ville inte jag att den skulle göra, så det var bara att försöka somna om. Igen, och igen och igen. Sen jobbade jag heldag, jag kan bli så frusterad när saker inte fungerar som dom ska, och ett av programmen jag arbetat i nu har verkligen varit både extremt tidskrävande (hade gått att göra det så mycket mer effektivt, men varför göra det lätt?), felande (det felar fortfarande och ingen verkar vilja eller besitta kunskaperna att försöka ordna det) och detta har då genererat i mycket mycket dubbelarbete som hade kunnat undvikas från första början. Men som sagt. Varför göra det lätt? Nu är merparten av arbetet gjort, och nu korrar jag mest, även fast det finns mycket kvar att göra, det ska jag ta itu med imorgon.

Dagen har inte varit så spännande som den kunde bli. Började visserligen med ett aprilskämt, jag som bävat för dagen, hatar att bli lurad och känner mig alltid som ett stolpskott när det går upp för mig vad som händer. Det aprilskämtet blev det enda, bortsett då från OS-biljetter på Luleå Turistbyrå, vårpotatis och sopsorteringshundar. Men dom skämten drabbar inte mig personligen. Även fast OS-biljetterna var lite klurigt. När jag kom hem möblerade jag om och satte mig i verandadörren med min favoritfåtölj och surfade runt och lyssnade på radio. Mitt P3 måste, helt ärligt, vara det sämsta radioprogrammet någonsin. Dagen till ära märkte jag dock att en ny brud satt vid mikrofonen, och hon pratade väl visserligen rätt bra, och verkade hyfsat intressant, men hon spelade sämst musik. Och jag ska inte ens börja prata om Deniz Merdol, herregud så usel kvinnan var. En klar lättnad att inte hon, med vänner är kvar. Och bor man där jag bor, då har man inte så många valmöjligheter på radiokanaler, så P3 är ett ganska självklart val. Nåja. Efter radiolyssnadet och lunch gick jag till soffan, för en stunds kvalitetstv (eller inte), och somnade. Och råkade sova i närmare två timmar. Tur att jag fortfarande är trött nu, annars hade natten varit förstörd.

Sitter med högskoleprovet fortfarande, har råpluggat sen jag klev upp strax före fem och det känns bra. Jag tror på det här. DTK är en kakbit, bara man tar det lugnt och läser frågorna ordentligt, lär sig avrunda och räkna fort så går det bra. Heja!

Imorgon ska jag börja mitt nya liv. Med en promenad. Jag har ätit påtok för osunt nu och det börjar kännas i kroppen och knoppen.

Har inte lyssnat på någon bra musik alls idag, har enbart haft schlager på hjärnan, då p4 (som jag lyssnar på på jobbet) envisas med att spela allt som var med. Eller ja. Den här är bra, och den spelades på radio idag. Trots det har jag hört Sibel och Charlotte Perelli hela dagen.



Hejdå!